Timbros företrädare Rutger Brattström frågar i en debattartikel här på Lidingö Nyheter vem som ska bestämma om Lidingö är färdigbyggt. Svaret är enkelt: Lidingöborna.

Det kommunala självstyret är en av grundstenarna i svensk demokrati. Genom valda politiker avgör invånarna hur deras kommun ska utvecklas. Den makten ska inte flyttas till nationella tankesmedjor eller marknadsideologer som både saknar kunskap om sakernas tillstånd och ansvar för konsekvenserna av sina förslag.

Lidingö är en ö med begränsad yta. Här bor närmare 50 000 människor. Vi är redan en av Sveriges mest tätbefolkade kommuner eller närmare bestämt den sjätte mest tätbefolkade i hela landet. Även i Stockholms län leder Lidingö ”befolkningstäthetsligan” genom att ligga på femte plats bland länets 26 kommuner. Samtidigt är det just närheten till naturen, de gröna miljöerna, kulturmiljöerna och den småskaliga bebyggelsen som gör Lidingö till en av landets mest attraktiva kommuner. Det visar att vi har byggt nytt med förnuft och valt bort att maximera.

För LidingöPartiet handlar frågan inte om att stoppa utveckling. Under senare år har nya bostäder tillkommit i bland annat Larsberg och Torsvik. Ytterligare nya bostäder planeras just nu i Högsätra, Larsberg och Björnbo. Men vi anser att utveckling måste ske varsamt och med hög kvalitet. Det som byggs ska passa in i omgivningen och stärka Lidingös unika karaktär, inte urholka den.

För ett antal år sedan föreslog andra lobbyister, då på Stockholms Handelskammare, att 8 000 nya bostäder skulle byggas i Långängen-Elfviks naturreservat. Sådana övergrepp säger vi i LidingöPartiet naturligtvis tvärt nej till.

Timbro vill ge markägare betydligt större frihet att själva avgöra vad som ska byggas. Som förebild lyfts delstaten Texas i USA fram, där detaljplaner i vissa fall tydligen saknas helt. Men Sverige är inte Texas.

Svensk samhällsplanering bygger på att enskilda intressen vägs mot allmänna. Trafik, skolor, vatten och avlopp, naturvärden, kulturmiljöer och rekreationsområden påverkar alla invånare. Om varje fastighetsägare fritt kunde maximera exploateringen av sin tomt skulle konsekvenserna snabbt märkas i form av ökad trängsel, förlorade grönområden och en försämrad livsmiljö för både kringboende och kommunen som helhet.

Bostadsbristen i Stockholmsregionen är dessutom inte något som löses genom att enskilda kommuner bygger bort sina kvaliteter. Lidingö ska självklart ta ansvar för sin utveckling, men inte på bekostnad av det som gör ön attraktiv att leva på.

Det är lätt att från ett skrivbord i Stockholm argumentera för mer exploatering. Det är svårare att ta ansvar för resultatet när naturmiljöer försvunnit, infrastrukturen inte räcker till och invånarna upplever att deras kommun förändrats i grunden.

LidingöPartiet kommer därför även fortsättningsvis att stå upp för en mycket varsam utveckling, hög kvalitet och det kommunala självstyret.

Lidingös framtid ska inte avgöras av Timbro. Den ska avgöras av Lidingöborna själva.

Anders Paulsen (LP), kommunalråd och kommunstyrelsen vice ordförande
Birgitta Sköld (LP), ordförande i miljö- och stadsbyggnadsnämnden
Lars H Ericsson, partiordförande i LidingöPartiet