ALLT
(ur LidingöPartiets universum, där allt verkligen betyder allt)
Det talas ofta om allt. Inte lite grann, inte det mesta, inte det där som blev kvar på att-göra-listan från 2012. Nej, allt. Hela rubbet, hela härligheten, både stort och smått, hela kakan och hela konkarongen.
Men vad är egentligen “allt”?
Det är en sådan där fråga som kan hålla en filosof vaken om nätterna, och en Lidingöbo sysselsatt i bilköerna på Södra Kungsvägen.
För på Lidingö är allt… ja, ALLT.
Ta politiken, till exempel.
Politiken säger ibland att allt inte går att lösa.
Politiken suckar och menar att “allt hänger ihop”.
Och LidingöPartiet svarar:
“Ja, och därför börjar vi här.”
För oss betyder Lidingö allt.
Och om Lidingö är allt, ja då är varje liten del av ön ett universum i sig.
Allt börjar i Ropsten
Det är något poetiskt över att allt börjar och slutar i Ropsten.
Först börjar det med en bro.
Sedan börjar det med en fastighetsutvecklare.
Och till sist börjar det med en cementdepå som ingen bad om, men som plötsligt dök upp som en oinbjuden gäst på kräftskivan.
“Men det är bara en industri!” säger någon från fastlandet.
“Det är bara några silos!” säger en annan.
“Det är bara lite betong!” säger en tredje.
Javisst, bara lite.
Bara lite som att det “bara” regnar när man står utan paraply.
Eller “bara” är lite rök i köket när brandlarmet går.
På Lidingö är Ropsten portalen mellan världen och övärlden.
Så när någon vill placera ett industriområde modell Godzilla möter Slussenbygget vid vår brofäste, ja då reagerar vi.
För det handlar inte om cement.
Det handlar om allt.
Allt som rör sig – eller inte rör sig – i våra vatten.
När det kom förslag om att dumpa förorenade muddermassor i våra vatten kokade det lidingöitiska blodet nästan lika mycket som en överfull pastakastrull på 9:ans platta.
“Men det är ju stora vattenmassor!” säger någon från fastlandet.
“Det märks knappt!” säger de som aldrig badat vid Fågelöudde.
“Det är helt ofarligt!” säger de som inte tycker att cyanobakterier är ett problem förrän de syns från månen.
Men vi bor här.
Vi går längs strandpromenaden.
Vi badar, seglar, promenerar, springer, andas.
Vi har utsikt över just de vatten där någon tyckte det var en bra idé att tippa skräp.
Nej tack.
Inte ens lite.
Inte ens “i begränsade mängder”.
Inte ens om någon säger “helt säkert, vi lovar”.
För vår miljö är inte en del av allt.
Den är allt.
Allt för barnen
Lidingöbor är bra på många saker.
En av dem är barn. Det finns gott om dem.
De är små, de är energiska, de äter mer mellanmål än ett mindre hotell, och de rusar runt på våra fotbollsplaner som om deras liv hängde på nästa passning.
“Vi bygger en trygg, ren och grön ö för dem – allihop.”
Det är därför vi bråkar om skolvägar, cykelbanor, trygg trafik och rimlig stadsplanering.
Det är därför vi pratar om kultur, fritid, idrott, natur och att barn faktiskt ska kunna leka på ön, inte bara transporteras som små välorganiserade paket mellan aktiviteter.
Barnen är inte framtiden.
Barnen är nuet.
Och nuet är allt.
Allt som växer
Det finns politik som handlar om stora motorvägar.
Det finns politik som handlar om stora industrier.
Och sedan finns det politik som handlar om träd.
På Lidingö är träd ibland viktigare än allt annat.
Ett enda träd kan stoppa möten, planer, grannrelationer, kommunikationsstrate-gier och hela stadsplaneringsprocesser.
Men ett träd är inte bara ett träd.
Det är skugga, luft, fåglar, lugn, identitet, kvarterets hjärta och bygdens lunga.
Vi hugger inte ner ett träd för att det är “enklast”.
Vi hugger ner träd när det behövs – och planterar fler.
För allt som växer är värdefullt.
Allt som är Lidingö
Till slut samlar vi ihop allt:
vatten vi vill hålla rent
barn vi vill ge trygghet
natur vi vill skydda
stadsmiljö vi vill forma med omsorg
industri vi inte vill ha på fel plats
framtid vi vill påverka
och alla lidingöbor, från Grönsta till Gåshaga, från Torsvik till Sticklinge, från Brevik till Bosön.
Allt. Helheten. Rubbet. Hela bunten. Hela härligheten. Det är därför vi säger:
För oss betyder Lidingö allt.
För om vi inte tar hand om allt, ja då blir ingenting kvar.
Och då blir politik inte politik.
Då blir den bara… tomt prat.
Men på Lidingö är det enkelt:
Vi pratar inte om allt.
Vi tar ansvar för allt.