Jag är uppvuxen i Stockholms innerstad men har länge vistats utomlands – i England, Tyskland, Canada, USA och Danmark. Professionellt har jag bl.a. arbetat som projektkoordinator inom stressforskning på Karolinska Institutet. Under många år har jag nu bott på Lidingö tillsammans med make och två, numera utflugna, döttrar. En av dem har blivit kvar på ön tillsammans med sina två pojkar. Vi stormtrivs här i Skärsätra!

Jag kom till Lidingö 1978 och ganska snart började jag engagera mig i ”Lidingöfrågor”. Det brände till med den hotade nedläggningen av banan på södra ön. Jag skrev debattinlägg om detta och om kultur och natur, vilket så småningom gjorde att jag kontaktades av Margaretha Huttner, dåvarande ledare för Lidingöpartiet. Hon hade konstaterat att vi delade samma intressen och inviterade mig att vara med och arbeta för att behålla Lidingös särart. Efter att ha levt i stora städer under lång tid, sätter jag stort värde på närheten till naturen och småskaligheten och var mer än villig att kämpa FÖR allt detta och MOT ett inglasat centrum som det också fanns planer på den gången.

Under årens lopp har mycket hänt och stora förändringar har skett. Det enda som inte har förändrats är mitt stora intresse att, tillsammans med partiet, ta tillvara lidingöbornas intressen, vara lyhörd och verka för kvalitet och trygghet i livets alla skeden.

Storstaden ligger nära. Lidingö ska inte bli en kopia av den. Här ska våra grönområden skyddas liksom vattnet som omgärdar oss. Kulturen ska alltid finnas tillgänglig och fritiden fyllas med gott innehåll för både barn, ungdomar och äldre. Detta har jag arbetat för i mer än 20 år och vill gärna fortsätta göra det så länge jag ges den förmånen.