Tiggeri och EU-migranter

Lidingöpartiet stödjer fullt ut ett nationellt tiggeriförbud i Sverige och tycker att det är vore utmärkt om ett stort etablerat riksdagsparti äntligen vågade sätta ned foten i tiggerifrågan. Lidingö har börjat genom att införa lokala tiggeriförbud i Lidingö centrumområden sedan december 2019.

Tiggeri är varken en långsiktig eller hållbar lösning på fattigdom. Det är heller ingen väg ut ur fattigdomen.

Fattigdom bland romer är något som måste få större fokus, men det måste lösas på EU-nivå. Både EU och Sverige måste ställa tydligare krav på den rumänska och bulgariska staten, samtidigt som Sverige som nation behöver hitta fler vägar att nå ut till de behövande i hemländerna.

Bakgrund

Sverige har tidigare haft ett nationellt tiggeriförbud, men i och med att allt fler sociala reformer tillkom ansåg man att lagen inte längre fyllde någon funktion och 1981 togs förbudet mot tiggeri bort i svensk lag.

I samband med att Rumänien och Bulgarien gick med i EU 2007 utnyttjades rättigheten att fritt resa inom EU för att ta sig till Sverige och tigga. Den ekonomiska krisen i Sydeuropa gjorde att många tiggare sökte sig norrut i Europa. Till en början blev de s.k. EU-migranterna utvisade ur Sverige av polis med hänvisning till att de saknade försörjning. I juni 2011 kritiserades detta av justitieombudsmannen Hans-Gunnar Axberger med resultatet att polisen upphörde med utvisningarna och tiggarna strömmade till Sverige under de följande åren. Idag (2018) tror man att det kan finnas närmare 5 000 tiggare i Sverige.

Lagstiftningen i andra EU-länder

Danmark har länge haft ett förbud mot tiggeri och i år skärptes minimistraffet från 7 till 14 dagars ovillkorligt fängelse för tiggeri som skapar otrygghet vid gågator, stationer, stormarknader och i kollektivtrafiken. Det fanns ett förslag om att dömda, utländska, hemlösa alltid ska utvisas från Danmark, men det förslaget gick inte igenom i Folketinget. Norge har inget generellt förbud mot tiggeri, men vissa kommuner har tillämpat regler som gör det möjligt att lokalt förbjuda tiggeri. I Finland är tiggeri lagligt, men en debatt i frågan pågår.

I Frankrike, Tyskland och Italien är tiggeri lagligt – så länge det inte är barn som tigger. Det förekommer dock vissa lokala förbud. I Tyskland kan man bli dömd för bedrägeri om man ljuger om sin situation. Tiggeri är även lagligt i Luxemburg så länge det inte rör sig om organiserat tiggeri, men många tiggare har gripits i Luxemburg.

I Storbritannien, Grekland, Ungern och Rumänien är det förbjudet att tigga. Det är dock mycket olika hur man följer upp lagbrotten. I Storbritannien gör man inte så mycket, medan man i Ungern ser allvarligare på problemet. Ungern har även de hårdaste reglerna och de strängaste straffen mot tiggeri.

Nederländerna, Schweiz, Österrike, Spanien och Belgien har lokala förbud.

Problem utöver själva tiggeriet

Många diskussioner gäller förbud mot själva tiggandet, men det är minst lika viktigt att diskutera de problem som uppkommer som en följd av att dessa personer, utan bostad eller ”vanlig” försörjning, ändå vistas i Sverige.

Människohandel och organiserat tiggeri

Det råder skilda meningar om huruvida tiggeriet i Sverige är organiserat eller inte. Enligt polisens bedrivs organiserat tiggeri och människohandel i Sverige, även om man inte vet i vilken omfattning. Stockholms stadsmission menar att tiggeriet inte är tillräckligt lönsamt för att attrahera den typen av brottslingar. Det förekommer dock att tiggare själva anmält till polisen att de blivit utnyttjade. Ett reportage gjort av Sveriges Televisions Uppdrag Granskning styrker också detta. Det är också bekräftat att det förekommer handel av s.k. tiggarplatser, det vill säga illegal försäljning (uthyrning) av ytor och gatuutrymmen som ”försäljaren” inte själv äger.

Narkotikahandel, prostitution, stöld

På flera håll rapporteras det om kopplingar mellan tiggeri och brottslighet. 2014 slog polisen i Stavanger till mot huvudmännen i en liga som bl.a. sysslade med narkotikahandel och prostitution. Men då även tiggeriet var ett led i denna organiserade brottslighet, försvann nästan alla tiggare från stadens gator som en följd av gripandet.

NRK:s program Brennpunkt (en norsk motsvarighet till svenska Uppdrag Granskning) har granskat och kartlagt det nätverk som dominerar tiggeriet i den norska staden Bergen. De fann en organiserad kriminalitet med prostitution och knarkhandel där t.o.m. försäljningen av tidningar motsvarande Situation Sthlm, användes som täckmantel för narkotikaförsäljning. Även om det inte kunde fastställas hur stor andel som kom från tiggarnätverken, vet man, enligt programmet Brennpunkt, att det under fem år skickats 100 miljoner norska kronor till Rumänien bara från Bergen.

2016 avslöjade Aftonbladet att det förekom handel med stulna varor i på ett härbärge i Stockholm för utsatta EU-migranter, samt att en av föreningens anställda var inblandad. Härbärget drevs ideellt av en kristen förening, med hjälp av kommunala bidrag och gåvor från allmänheten.

Boende och nedskräpning
Att EU-migranterna bosätter sig illegalt runt om i Sverige är ett lika stort problem som själva tiggeriet. De bor i bilar, i lekparker, i trappuppgångar eller slår läger i bostadsnära skogsområden. På vissa håll har även hus eller obebyggd mark ockuperats. Så länge inte ägaren anmält något, kan ingen begära att de ska flytta ut. Men även då de gjorts anmälan av ägaren har det visat sig vara svårt att avhysa husockupanterna.

Flera kommuner har rapporterat om att EU-migranter eldat, skräpat ner och utfört sina behov på offentliga platser, t.ex. lekplatser. Kostnaderna för kommunerna att städa upp efter denna nedskräpning är inte obetydlig. 2016 kostade det t.ex. Östermalm, Norrmalm och Kungsholmen 6,6 miljoner kronor. Svevia, som jobbar åt Stockholms stad har en anställd som enbart jobbar med att sanera efter tiggare.

Romer och fattigdom – vems ansvar?

Den romska minoriteten i Rumänien är både diskriminerad och marginaliserad och många lever i slum eller i förfallna hus som saknar avlopp och rinnande vatten. Även om det inte bara är romer som är fattiga, är siffran högre för de romska rumänerna, 74%, jämfört med 20% för rumäner i allmänhet. Omkring hälften av romerna i Rumänien är dessutom analfabeter.

Även om många i Sverige skänker pengar till tiggare och vi i Sverige har frivilliga stödorganisationer som gör det drägligare för tiggarna under Sverigevistelsen, är tiggeri inte en väg ut ur fattigdomen. Att Sverige långsiktigt skulle acceptera tiggeri är inte en hållbar lösning. Varken för det svenska samhället eller för de som tigger.

Allt fler ifrågasätter hur och varför Sverige ska lösa Rumäniens problem? Många menar att Sverige istället bör driva frågan hårdare inom EU och kräva att samtliga medlemsländer både ställer krav och stöttar Rumänien och Bulgarien, så att de kan lösa sina problem själva. Samtliga medborgare i dessa länder måste få tillgång till grundläggande rättigheter som utbildning och egen försörjning.

2015 slöt Sverige ett samarbetsavtal med Rumänien (2016 med Bulgarien) som bland annat syftar till att förbättra situationen för utsatta människor. I grunden ligger att ansvaret för de rumänska medborgarnas välfärd ska bäras av den rumänska staten och att det inte är värdigt någon människa att tvingas sitta på gatan för att kunna försörja sig. Samarbetet har pågått under två år och det nog många som undrar om det haft någon verklig effekt, men trots allt är det ändå en åtgärd som har som mål att färre tiggare kommer till Sverige. Andra insatser riskerar att få motsatt effekt, som när den Europeiska Socialfonden (ESF-rådet) 2015, tillsammans med den svenska staten, beslöt att satsa cirka 90 miljoner kronor på insatser för EU-migranter i Sverige. Bl.a. diskuterades skolgång för EU-migranters barn i Sverige.

Syftet med de europeiska struktur- och investeringsfonderna är att minska de ekonomiska skillnaderna mellan olika regioner i Europa, varav ESF är en av dessa fonder. Ett problem är att utnyttjandegraden av dessa fonder i Rumänien är låg. Under 2007-2013 låg den på 26 % och nu ligger den på 49 %. Det är dessutom svårt att kontrollera att romer överhuvudtaget får ta del av dessa fonder. Rumänien få även stöd från annat håll. Världsbanken budgeterade 750 miljoner Euro för fattigdomsbekämpning under perioden 2014-2017. En viss förståelse får man kanske ha för den rumänska staten som har en nästan omöjligt uppgift att lösa. Romer har till viss del själva valt att leva i ett parallellt klansamhälle, som t.ex. inte tillåter att de registrerar sig i majoritetssamhället.

Sverige har som EU-land ett större ansvar gentemot andra länders medborgare, så fort det kommer barn med i bilden. På några håll har kommuner erbjudit EU-migranternas barn skolgång och även bostad och socialbidrag till barnens föräldrar. Andra kommuner har snarare ”hotat” med att tvångsomhänderta barnen, från deras föräldrar, om det visat sig att föräldrarna inte kan tillgodose barnens behov. Detta har om möjligt bidragit till att vi inte ser så många barn tigga.

Stävja tiggeri genom andra lagar

Andra lagar som kan användas i syfte att få bukt med tiggeriet

Som EU-medborgare har man rätt att vistas i ett annat EU-land i tre månader. Om en EU-medborgare ska vistas längre tid än tre månader i ett annat EU-land kan värdlandet kräva att personen registrerar sig hos landets myndigheter, styrker att hon eller han har tillräckliga medel för att försörja sig, samt har en heltäckande sjukförsäkring som gäller. Om en person inte uppfyller kraven kan de nationella myndigheterna kräva att personen flyttar. I utlänningslagen finns även bestämmelser om avvisning, om en person t.ex. utgör en orimlig belastning på biståndssystemet enligt socialtjänstlagen.

(Uppdaterad dec 2020)