Tiggeri och EU-migranter

Lidingöpartiet stödjer fullt ut ett nationellt tiggeriförbud i Sverige och tycker att det är utmärkt att ett stort etablerat riksdagsparti äntligen vågar sätta ned foten i tiggerifrågan. Vi vill börja med att införa lokala tiggeriförbud på Lidingö i centrumområden, runt butiker och vid kollektivtrafikens hållplatser och stationer på Lidingö.

Samtidigt vill vi också att staden utnyttjar de lagar som finns mot att människor olovligen övernattar, bosätter sig eller skräpar ner på allmän plats. Det är viktigt att polisen får de resurser och befogenheter som krävs för att upprätthålla dessa lagar. Vi kommer att driva detta krav inom majoriteten på Lidingö redan under hösten.

Tiggeri är varken en långsiktig eller hållbar lösning på fattigdom. Det är heller ingen väg ut ur fattigdomen. Det kan i vissa fall vara rent kontraproduktivt. Det är kränkande för den som tigger och kan i vissa situationer även vara skrämmande  när tiggare blir allt för närgångna.

Fattigdom är något som måste få mycket större fokus, men det måste lösas på EU-nivå. Det är också helt omöjligt att i Sverige erbjuda dessa människor bostad och bidrag. Både EU och Sverige måste ställa tydligare krav på den rumänska och bulgariska staten, samtidigt som vi hittar fler vägar att nå ut till de behövande. Många från Rumänien kommer från samma område och vi bör identifiera dessa och se till att lokala hjälporganisationer på plats får stöd från EU, samtidigt som vi skärper våra svenska lagar och uppföljningen av dessa.

Bakgrund

Sverige har tidigare haft ett tiggeriförbud, men i och med allt fler sociala reformer kom till ansåg man att lagen inte längre fyllde någon funktion, och 1981 togs lagen med anknytning till tiggeri bort.

I samband med att Rumänien och Bulgarien gick med i EU 2007 utnyttjades rättigheten att fritt resa inom EU för att ta sig till Sverige och tigga. Den ekonomiska krisen i Sydeuropa gjorde att många tiggare sökte sig norrut i Europa. Till en början blev de s.k. EU-migranterna utvisade ur Sverige av polis med hänvisning till att de saknade försörjning. I juni 2011 kritiserades detta av justitieombudsmannen Hans-Gunnar Axberger med resultatet att polisen upphörde med utvisningarna och tiggarna strömmade till Sverige under de följande åren. Idag tror man att det kan finnas närmare 5 000 tiggare i Sverige.

2011 införde Sala som första kommun i Sverige, ett förbud mot tiggeri på allmän plats, men Länsstyrelsen rev upp beslutet med motivation att det inte ansågs förenligt med ordningslagen. 2017 har Vellinge kommun försökt att göra något liknande genom att förbjuda tiggeri på några få utvalda områden inom kommunen tillsammans med ett campingförbud på kommunens mark. Jurister vid SKL tror att det kan vara möjligt att inom ramen för lokala ordningsföreskrifter förbjuda tiggeri på t.ex. livligt trafikerade platser som gallerior eller vid omstigningsplatser för kollektivtrafik, i syfte att upprätthålla den allmänna ordningen.

Från flera håll höjs nu röster om en önskan att införa ett nationellt förbud mot tiggeri och även mot viss försäljning. Nästan sex av tio tycker numera att tiggeri ska vara ett lagbrott. I Moderaternas nya kriminalpolitiska program finns ett förslag på nationellt förbud mot tiggeri. Man menar att ”tiggeri inte hör hemma i ett anständigt samhälle” och att situationen som den ser ut idag inte är hållbar i längden, varken för Sverige eller för de som tigger.

Lagstiftningen i andra EU-länder

Danmark har länge haft ett förbud mot tiggeri och i år skärptes minimistraffet från 7 till 14 dagars ovillkorligt fängelse för tiggeri som skapar otrygghet vid gågator, stationer, stormarknader och i kollektivtrafiken. Det fanns ett förslag om att dömda, utländska, hemlösa alltid ska utvisas från Danmark, men det förslaget gick inte igenom i Folketinget. Norge har inget generellt förbud mot tiggeri, men vissa kommuner har tillämpat regler som gör det möjligt att lokalt förbjuda tiggeri. I Finland är tiggeri lagligt, men en debatt i frågan pågår.

I Frankrike, Tyskland och Italien är tiggeri lagligt – så länge det inte är barn som tigger. Det förekommer dock vissa lokala förbud. I Tyskland kan man bli dömd för bedrägeri om man ljuger om sin situation. Tiggeri är även lagligt i Luxemburg så länge det inte rör sig om organiserat tiggeri, men många tiggare har gripits i Luxemburg.

I Storbritannien, Grekland, Ungern och Rumänien är det förbjudet att tigga. Det är dock mycket olika hur man följer upp lagbrotten. I Storbritannien gör man inte så mycket, medan man i Ungern ser allvarligare på problemet. Ungern har även de hårdaste reglerna och de strängaste straffen mot tiggeri.

Nederländerna, Schweiz, Österrike, Spanien och Belgien har lokala förbud.

Problem utöver själva tiggeriet

Många diskussioner gäller förbud mot själva tiggandet, men det är minst lika viktigt att diskutera de problem som uppkommer som en följd av att dessa personer, utan bostad eller ”vanlig” försörjning, ändå vistas i Sverige.

Människohandel och organiserat tiggeri

Det råder skilda meningar om huruvida tiggeriet i Sverige är organiserat eller inte. Enligt polisens bedrivs organiserat tiggeri och människohandel i Sverige, även om man inte vet i vilken omfattning. Stockholms stadsmission menar att tiggeriet inte är tillräckligt lönsamt för att attrahera den typen av brottslingar. Det förekommer dock att tiggare själva anmält till polisen att de blivit utnyttjade. Ett reportage gjort av Uppdrag Granskning styrker också detta. Det är också bekräftat att det förekommer handel av tiggarplatser, dvs. illegal försäljning av något som inte går att äga.

Narkotikahandel, prostitution, stöld

På flera håll rapporteras det om kopplingar mellan tiggeri och brottslighet. 2014 slog polisen i Stavanger till mot huvudmännen i en liga som bl.a. sysslade med narkotikahandel och prostitution. Men då även tiggeriet var ett led i denna organiserade brottslighet, försvann nästan alla tiggare från stadens gator som en följd av gripandet.

NRK:s Brennpunkt (en norsk motsvarighet till Uppdrag Granskning), har granskat och kartlagt det nätverk som dominerar tiggeriet i Bergen. De fann en organiserad kriminalitet med prostitution och knarkhandel där t.o.m. försäljningen av tidningar motsvarande Situation Sthlm, användes som täckmantel för narkotikaförsäljning. Även om det inte kunde fastställas hur stor andel som kom från tiggarnätverken, vet man att det under fem år skickats 100 miljoner norska kronor till Rumänien bara från Bergen.

2016 avslöjade Aftonbladet att det förekom handel med stulna varor i på ett härbärge i Stockholm för utsatta EU-migranter, samt att en av föreningens anställda var inblandad. Härbärge drevs ideellt av en kristen förening, med hjälp av kommunala bidrag och gåvor från allmänheten. Förutom detta så är det många privatpersoner som rapporterar att de sett eller råkat ut för EU-emigranter som brutit mot lagen genom butiksstölder, stölder av mobiltelefoner och plånböcker på caféer och snabbmatsrestauranger eller att de nyttjar kollektivtrafiken utan att lösa biljett.

Boende och nedskräpning
Att EU-migranterna bosätter sig illegalt runt om i Sverige, är kanske ett ännu större problem än själva tiggeriet. De bor i bilar, i lekparker, i trappuppgångar eller slår läger i bostadsnära skogsområden. På vissa håll har även hus eller obebyggd mark ockuperats. Så länge inte ägaren anmält något, kan ingen begära att de ska flytta ut. Men även då de gjort detta har det visat sig vara svårt att avhysa husockupanterna. Detta har upprört många.

Flera kommuner har rapporterat om att EU-migranter eldat, skräpat ner och utfört sina behov på offentliga platser, såsom lekplatser. Förskolor har berövats sina dagliga utflykter. Kostnaderna för kommunerna att städa upp efter denna nedskräpning är inte obetydlig. 2016 kostade det t.ex. Östermalm, Norrmalm och Kungsholmen 6,6 miljoner kronor. Svevia, som jobbar åt Stockholms stad har en anställd som enbart jobbar med att sanera efter tiggare. Det har även rapporterats om att barn skadat sig på spikar som varit kvar sen de som övernattat i lekparken spikat upp skydd.

Romer och fattigdom – vems ansvar?

Den romska minoriteten i Rumänien är både diskriminerad och marginaliserad och många lever i slum eller i förfallna hus som saknar avlopp och rinnande vatten. Även om det inte bara är romer som är fattiga, är siffran högre för de romska rumänerna, 74%, jämfört med 20% för rumäner i allmänhet. Omkring hälften av romerna i Rumänien är dessutom analfabeter.

Kortsiktigt finns det för många tiggare inget alternativ. Även om många i Sverige skänker pengar och vi i Sverige har frivilliga stödorganisationer som gör det drägligare för tiggarna under Sverigevistelsen, är tiggeri inte en väg ut ur fattigdomen. Att Sverige långsiktigt accepterar tiggeri är inte heller en hållbar lösning. Varken för det svenska samhället eller för de som tigger.

Allt fler ifrågasätter hur och varför Sverige ska lösa Rumäniens problem? Många menar att Sverige istället bör driva frågan hårdare inom EU och kräva att samtliga medlemsländer både ställer krav och stöttar Rumänien och Bulgarien, så att de kan lösa sina problem själva. Samtliga medborgare i dessa länder måste få tillgång till grundläggande rättigheter som utbildning och egen försörjning.

2015 slöt Sverige ett samarbetsavtal med Rumänien (2016 med Bulgarien) som bland annat syftar till att förbättra situationen för utsatta människor. I grunden ligger att ansvaret för de rumänska medborgarnas välfärd ska bäras av den rumänska staten och att det inte är värdigt någon människa att tvingas sitta på gatan för att kunna försörja sig. Samarbetet har pågått under två år och det nog många som undrar om det haft någon verklig effekt, men trots allt är det ändå en åtgärd som har som mål att färre tiggare kommer till Sverige. Andra insatser riskerar att få motsatt effekt, som när den Europeiska Socialfonden (ESF-rådet) 2015, tillsammans med den svenska staten, beslöt att satsa cirka 90 miljoner kronor på insatser för EU-migranter i Sverige. Bl.a. diskuterades skolgång för EU-migranters barn i Sverige.

Syftet med de europeiska struktur- och investeringsfonderna är att minska de ekonomiska skillnaderna mellan olika regioner i Europa, varav ESF är en av dessa fonder. Ett problem är att utnyttjandegraden av dessa fonder i Rumänien är lågt. Under 2007-2013 låg den på 26% och nu ligger den på 49%. Det är dessutom svårt att kontrollera att romer överhuvudtaget får ta del av dessa fonder. Rumänien få även stöd från annat håll. Världsbanken budgeterade 750 miljoner Euro för fattigdomsbekämpning under perioden 2014-2017. En viss förståelse får man kanske ha för den rumänska staten som har en nästan omöjligt uppgift att lösa. Romer har till viss del själva valt att leva i ett parallellt klansamhälle, som t.ex. inte tillåter att de registrerar sig i majoritetssamhället.

Sverige har som EU-land ett större ansvar gentemot andra länders medborgare, så fort det kommer barn med i bilden. På några håll har kommuner erbjudit EU-migranternas barn skolgång och även bostad och socialbidrag till barnens föräldrar. Andra kommuner har snarare ”hotat” med att tvångsomhänderta barnen, från deras föräldrar, om det visat sig att föräldrarna inte kan tillgodose barnens behov. Detta har om möjligt bidragit till att vi inte ser så många barn tigga.

Tiggeriförbud och andra lagar

Argumenten för ett förbud
EU har varken ett gemensamt skattesystem eller ett gemensamt socialförsäkringssystem. Det skattemedel som svenskar betalar in, är inte ämnat åt andra länders utgifter. Att acceptera tiggandet är som att acceptera ett samhälle där människor i Sverige lever med olika samhällskontrakt, vilket aldrig var tanken med den svenska modellen. Alternativet att hjälpa dessa arbetslösa med bostad och socialbidrag skulle riskera en massmigration från länder inom EU där bidragssystem inte är så generösa som i Sverige. Det har aldrig varit grundtanken med EU.

Genom att förbjuda tiggeri skulle Sverige kunna sätta press på Rumänien och Bulgarien att förbättra förhållandena för romer och fattiga i sina hemländer. Med ett tiggeriförbud skulle människohandeln upphöra.

Att tillåta tiggeri är som att acceptera fattigdom. Redan idag anser många att tiggeriet är alltför utbrett i Sverige och då är det ändå ”bara” 5 000 individer vi pratar om. Antalet fattiga romer i Rumänien har estimerats till närmare två miljoner. Det finns skäl att fundera på vad som händer om vi inte gör något år situationen idag. Både i Sverige och i Rumänien.

Argumenten mot ett förbud
Ett tiggeriförbud som bara gäller på vissa platser riskerar att bli verkningslöst om tiggarna då bara väljer att flytta på sig. Det kan till och med öka risken för svartarbete eller att dessa personer dras in i kriminalitet. Sen finns det tankar om att ett fängelsestraff skulle vara verkningslöst, då det säkert finns de som skulle välkomna både maten, värmen och en säng att sova i, vilket naturligtvis är oerhört tragiskt. Böter fungerar inte heller, då det knappast finns några pengar att ta av.

Stockholms Stadsmission ser inte att ett tiggeriförbud hjälper. Med ett förbud döljer man bara de verkliga problemen och tar bort den enda möjligheten till försörjning som dessa människor har. Det finns också de som menar att man överhuvudtaget inte kan förbjuda människor i nöd att be om hjälp. Ett förbud skulle tolkas som att samhället inte visar tolerans om avvikande grupper.

Ett tiggeriförbud kan vara svårt att formulera eftersom även gatumusiker och de som samlar in pengar för välgörande ändamål i något avseende ber om pengar.

Andra lagar som kan användas i syfte att få bukt med tiggeriet
De finns de som anser att Ordningslagen trots allt är tydlig och redan idag ger polisen befogenheter att ingripa mot tiggare. ”En offentlig plats inom detaljplanelagt område får inte utan tillstånd av Polismyndigheten användas på ett sätt som inte stämmer överens med det ändamål som platsen har upplåtits för eller som inte är allmänt vedertaget”.

Då det inte finns några offentliga platser som har tiggeri som ändamål, och då tiggeri inte är allmänt vedertaget borde det inte vara tillåtet. I Lidingö stads allmänna lokal ordningsföreskrifter betonas denna lag om brukande av offentlig plats, samt att camping inte får ske på allmän plats och att det krävs tillstånd för försäljning. Men av någon anledning har myndigheter som Länsstyrelsen tolkat lagen annorlunda. Om någon tigger inne i butiker eller i ett inomhusköpcentrum kan de dock avhysas redan idag.

Allemansrätten gäller för alla, d.v.s. att man får tälta på annans mark ett par nätter om man respekterar naturen och inte skräpar ner. Det är inte tillåtet att slå läger, inte heller att skräpa ned. Utöver allemansrätten är det alltså inte tillåtet att bo på allmän plats, så som offentliga toaletter, gator, trappuppgångar, lekplatser.

Som EU-medborgare har man rätt att vistas i ett annat EU-land i tre månader. Om en EU-medborgare ska vistas längre tid än tre månader i ett annat EU-land kan värdlandet kräva att personen registrerar sig hos landets myndigheter, styrker att hon eller han har tillräckliga medel för att försörja sig, samt har en heltäckande sjukförsäkring som gäller. Om en person inte uppfyller kraven kan de nationella myndigheterna kräva att personen flyttar. I utlänningslagen finns även bestämmelser om avvisning, om en person t.ex. utgör en orimlig belastning på biståndssystemet enligt socialtjänstlagen.

EU-länder kan under en övergångsperiod få undantag från reglerna om fri rörlighet för personer. Undantagen gäller arbetstagare från nya medlemsländer. Vad gäller Rumänien och Bulgarien upphörde den möjligheten att utnyttja den övergångsregeln 2014.

(okt – 17)