Lidingö tar ansvar för mottagandet av nyanlända

Kommentar till “Öppet brev till ledamöterna i Lidingös kommunstyrelse”

I en text på Lidingösidan (25/5) skriver Kerstin Billinger, Jan-Erik Billinger, Rune Forsbeck och Calle Svensson att kommunstyrelsen fattat ett olyckligt beslut med anledning av uppsägningen av de temporära hyreskontrakten för de nyanlända efter den två-åriga etableringsfasens slut. De vill även att Kommunstyrelsens beslut omprövas.

Förvaltningsrätten har givit Lidingö stad rätt i sin tolkning av bosättningslagen. I sitt domslut konstaterar förvaltningsrätten att kommunstyrelsens beslut att säga upp de temporära andrahandskontrakten för nyanlända efter den tvååriga etableringsfasen inte strider mot lag eller annan författning.

Bosättningslagen har varit kritiserad allt sedan dess tillkomst för att inte ta hänsyn till bostadssituationen i anvisningskommunen. Det råder stor brist på bostäder i Stockholmsområdet. Många personer konkurrerar om de bostäder som finns. Ovanpå detta har det skett en mycket omfattade asylinvandring. Regeringen har dessvärre hittills ignorerat det högst rimliga kravet på att ta hänsyn till kommunernas bostadssituation. Trots regeringens ignorans och genom stora ansträngningar har Lidingö ändå lyckats klara av sina åtaganden enligt anvisningslagen och tagit ansvar.
Samtidigt som en del nyanlända ute i kommunerna befinner sig i slutet på sin etableringsfas kräver Migrationsverket att kommunerna ska ta emot ännu fler som ska påbörja sin tvååriga etableringsperiod.

Frågan som då uppkommer är hur länge man kan betraktas som nyanländ i Sverige. De som anvisas till kommunerna i egenskap av nyanlända har redan vistats i Sverige under en relativt lång period, vanligen på förläggning hos Migrationsverket. Sedan följer den tvååriga etableringsfasen ute i kommunerna. Om vi ska upprätthålla den skattefinansierade välfärdsstatens generösa åtaganden finns det en tidpunkt där statens ansvar byts mot individens eget ansvar. Lidingö har tolkat det som att de nyanlända blir vanliga Lidingöbor efter etableringsfasens två år. I samband med etableringsfasen slut upphör också staten med sin finansiering.

En viktig princip som vi självklart beaktat är kommunallagens krav på att behandla alla invånare i kommunen lika, den så kallade likabehandlingsprincipen. Det handlar om rättvisa. Den principen är också viktigt att försvara. Lidingö stad satsar avsevärda resurser direkt när de nyanlända anlänt till Lidingö; de nyanlända får ett boende och tillsammans med ett flertal aktörer görs en individuell etableringsplan för varje individ, som bland annat innehåller språkträning, samhällsorientering, komvux, praktik etcetera. Samtidigt påbörjas insatser för att lära de nyanlända att söka jobb och bostad över hela Sverige. Staden ställer tydliga krav: Målet med integrationen är att de nyanlända så snabbt som möjligt ska komma i egen försörjning. Två år är en lång tid om man anstränger sig och tar till vara på tiden väl.

Migrations- och integrationspolitiken är även en statlig angelägenhet. Den förda regeringspolitiken har lett fel och hanterar inte de problem som uppkommit som en konsekvens av det omfattade mottagandet. Trots att det gått snart fyra år kan inte den rödgröna regeringen svara på hur jobben ska växa fram för de nyanlända och vilken sorts bostäder de ska bo i utan att skattebetalarna tvingas skjuta till stora belopp i bidrag. Vi menar att det inte duger att skyffla över problemen i kommunernas knä. Vi önskar att medborgarna snarast får ett trovärdigt och långsiktigt hållbart svar. Som det är nu smiter den rödgröna regeringen från både notan och ansvaret för den misslyckade politiken.

Anna Rheyneuclaudes (M), kommunstyrelsens ordförande i Lidingö stad
Birgitta Sköld (Lidingöpartiet), vice ordförande i kommunstyrelsen i Lidingö stad
Carl-Johan Schiller (KD), ledamot i kommunstyrelsen i Lidingö stad

se Lidingösidan >>