Lidingöpartiets kommentarer till Sverigeförhandlingen

Debattinlägg på Lidingösidan >>

Lars H Ericsson, Lidingöpartiet 2015-09-08 18:29

Flera skribenter efterlyser Lidingöpartiets kommentarer till den s.k. Sverigeförhandlingen. Så här ser vi på saken.

Lidingöpartiets bevekelsegrund för att inte vägra att tala med Sverigeförhandlarna redan när de kontaktade Lidingö stad i somras var helt enkelt att det hade varit orimligt att stänga dörren till statliga infrastrukturbidrag redan innan man ens hade träffat förhandlingsmännen. Som Carl-Johan Schiller också påpekat för vi samtal med Sverigeförhandlarna just nu, det är inga regelrätta förhandlingar än, och Lidingö stad har möjlighet att när som helst välja att stiga av diskussionerna, och även eventuella förhandlingar, om vi inte skulle känna oss nöjda.

Det är dock intressant att notera att det tycks råda en märklig tunnelbanehysteri i hela Stockholmsregionen just nu. Man får lätt känslan att vissa människor tror att tunnelbanebyggen är helt gratis! Så är naturligtvis inte fallet, även om vi skulle få statsbidrag. Ju dyrare projekt desto mer måste staden rimligen vara beredd att själv stoppa in i affären, både i form av ytterligare bostäder och i reda pengar, det måste vi räkna med även om Sverigeförhandlarna ännu inte preciserat sina krav.

Bra att veta i sammanhanget är att i den nu gällande tunnelbaneöverenskommelsen för Stockholms län från 2013, med ny tunnelbana till bl.a. Nacka, Solna och Järfälla, krävde staten omkring 8 000 nya lägenheter per ny station! Signalerna vi fått nu är att kraven inte är så stora denna gång, men obetydliga lär de inte bli, även om Lidingö skulle särbehandlas i förhållande till andra kommuner i länet. Kontentan av detta blir rimligen att ju billigare trafikförbättring desto måttligare blir statens krav på staden.

Lidingöpartiet har alltid framhållit att Lidingös skala passar bäst för lätt spårtrafik, typ Lidingöbanan, som ändå har stor kapacitet jämfört med bussar. Det är också därför som den förra politiska kommunledningen valt att träffa avtal med Landstinget om att det är Lidingöbanan man skall satsa på, vilket nu både Landsting och kommun gjort.

En omdragning av Lidingöbanan via Lidingö centrum, som öns Handelskammare och Företagare förordar i en annan artikel här på Lidingösidan, anser vi inom LP är en betydligt bättre lösning än en enda, möjligen två, tunnelbanestationer på ön. En satsning på omdragning av Lidingöbanan via Centrum skulle gynna öns inre liv och förbinda hela södra Lidingös befolkning med kommuncentrum och handeln i Lidingö centrum. Dessutom till en klart lägre kostnad än tunnelbana, vilket rimligen också leder till måttligare krav på nya bostäder. Det är mot den bakgrunden Lidingöpartiet har accepterat att vi ska föra diskussioner med den s.k. Sverigeförhandlingen. Sverigeförhandlingens mandat kräver nämligen inte att man ska bygga just tunnelbana, även lättare former av spårtrafik kan få statliga bidrag.

Vi menar att man i första hand ska bygga vidare på och utveckla det man redan har. Lidingöbanan har idag 12 stationer på ön, banan har fått nya spårvagnar och den är nyligen helt moderniserad för en period om minst 30-35 år till en kostnad av 1,8 miljarder. Som ansvarskännande politiker kan vi inte äventyra den stora investeringen, även om den gjorts av Landstinget och inte staden, men ändå med stadens goda minne genom det avtal staden ingått med Landstinget. Vi menar därför att det är Lidingöbanan som man i första hand bör utveckla för att ytterligare nyttiggöra den stora investering som samhället redan har gjort i banan.

Till dem som undrar om Lidingöpartiet övergivit sin tidigare restriktiva byggpolitik, så är svaret nej, det har vi inte. Vi i LP har alltid varit angelägna om att göra en noggrann analys innan vi fattar viktiga beslut för att veta om en fråga är förenlig med vår politik eller ej. Sverigeförhandlingen är en sådan fråga. Först när vi vet hur statens “erbjudande” och krav ser ut kan vi tacka ja eller nej. LP står fast vid att vi inte vill bygga mer på Lidingö än vad dagens planer säger. Undantaget är om man i måttlig skala kan bygga på redan “hårdgjorda” ytor, till exempel på ”trafikmark” som frigörs om Lidingöbanan dras om via Lidingö centrum.